Den nästsista dagen

Ångesten
Det årliga regelbundet återkommande ångesten, som uppkommer varje år vid den här tiden, är här igen.
Punktlig, som alltid.
Ångesten över att något är slut. Allt man inte hann med. Allt som man måste börja om från början med.
Snöslasket
Mörkret. De långa svarta eftermiddagarna. Och kvällarna.
Tomheten. Ensamheten.
Allt tar slut.
Allt börjar om
Och allt är en chimär.
För allt fortsätter ju bara. Som vanligt.
Marta går allt längre sträckor.
Nelly är vaken längre på kvällarna.
Och det blir i själva verket ljusare, och ljusare.
Snart är det vår
Men först ska allt ta slut.

Den allra sista dagen

Onsdag morgon
Sitter i Lund och räknar ner timmarna.
Snart är det jul och ledigt.
Avkopplande? Nja, kanske inte till en början. Snarare härjigt och stressigt, men sen kanske. När allt lackande och klappande har lugnat ner sig. Då... då kommer julglädjen att infinna sig och det kommer att bli avkopplande.

Fredag och pappaledig... men knappast ledig

men knappast fullt upptagen heller. Utan snarare bara seg, uttråkad och olustig. Förkyld, rosslig i halsen och omotiverad. Tömma diskmaskinen javisst men inte nu. Snart. Två barn i badkaret och ett nyvaknat och febervarmt i knäet. Så vadnäst? Det får väl bli diskmaskinen i alla fall

Kanske lite för sent...

... för att "blogga" egentligen, men nyss hemkommen från Filmstaden efter att ha sett Casino Royale så kände jag att jag behövde få detta sagt... att jag sett Casino Royale. Och har precis kommit hem.

Vad jag tyckte? Bra. Mycket bra!

Min önskelista

Snart jul och julklappar. Min önskelista är visserligen en ren å skär utopi, men ser ut som följer:

Logitech Wireless DJ Music System
iPod
Skinnhandskar (Svarta, mjuka, tunna och varma)
MacPro

Här går vi...

En tisdag som känns som måndag, fast tvärtom. Härligt på något sätt, och förklaringen är tämligen enkel. Jag vara pappaledig igår. Fick jordens nackspärr igår. Tackade Gud för min frus antika el-värmedyna igår.
Nu känns det bättre. Ser förmodligen inte friskt ut utifrån sett, men jag som sett skärselden vet vad jag pratar om. Det känns... fantastiskt.

Google Reader