Inkonsekvent skyltande?

Lilla Bergaliden (http://goo.gl/maps/SdUU) i Helsingborg är avstängd. Någon har satt upp koner, grävt en djup grop och försvunnit (för att om några veckor dyka upp igen, fylla igen gropen, plocka upp konerna och spårlöst försvinna).

Men det är egentligen inte det som är mitt problem, utan det faktum att från det ena hållet (uppifrån, eller österifrån) är det ett "Förbud mot trafik med fordon"-märke (http://goo.gl/R8Lr), medan man från andra hållet (nerifrån) satt upp en "Förbud mot att parkera fordon"-skylt (http://goo.gl/Wcvg). Är det inte motsägelsefullt? Borde det åtminstone i lagens meningen inte vara ett "förbud mot infart med fordon"-märke? (http://goo.gl/EUxu) eller är det bara jag som är prudentlig?

Vatten på flaska. Seriöst?

Vatten på flaska, luft på flaska, Älgbajs på burk. Allvarligt talat. Ni betalar dyra pengar för... vatten? Med kolsyra? Kanske t.o.m smacksatt?
Ramlösa & Co måste skratta hela vägen till banken. Det måste verkligen vara jordens bästa affärsidé. Jag försöker hitta på något ännu dummare man kan buteljera. Jag försöker ironisera och komma på något helt uppåt väggare crazy som man skulle kunna lura på någon att köpa. Men det går inte. Vattnet tar priset.
Och det är inte bara korkat. Dessutom är det miljöfarligt. DN skriver:

Miljömedvetenheten må öka bland svenskarna, men gränsen verkar gå vid flaskvattnet. Trots larmen om att transporterna belastar miljön så såldes mer vatten än någonsin i juli.

Så kära flaskvattendrickare, hur tänker du egentligen???

Fel kö

Damen längre fram har plockat på sig ett paket nudlar som saknar prisinformation. Jag står in kön med tung ryggsäck, jackan över armen och korgen i den andra. Och ja, jag svettas. En annan expedit försvinner bort för en stund för att till slut återvända och berätta att nudlarna kostar 7,90. Sådär. Vi kan gå vidare. Pojken på tur vill köpa en Coca-cola och en piggelin. Summa: 22 SEK. Han har en tjuga. Han funderar och springer sen för att lämna tillbaka Colan. När han är tillbaka, och först då... FÖRST då, frågar kvinnan bakom pojken kassörskan hur mycket som fattades och börjar gräva i sin ficka efter småmynt. Hon måste skoja. Tanken är att alltså nu att hon ska lägga upp två enkronor och pojken ska ta ännu en sväng i butiken. Lyckligtvis har hon inte 2 kronor och pojken får nöja sig med ispinnen. Jag å andra sidan har förvisso plånboken packad med småmynt men tänker inte för en sekund ge bort några två kronor inte. Pojken betalar sin glass, kvinnan före mig betalar, och till slut får jag betala.
Jag är sist i kön. Alla som stod bakom har gått förbi och betalat i den andra kassan.

Varför köpa en Looftlighter för 499

... när man kan köpa en varmluftspistol för 179?

3 in 1

Jag såg precis en mopedist utan hjälm på cykelvägen med hund... utan koppel.

TGIF...

..., Äntligen fredag, äntligen helg, veckan består bara av måndagar och fredagar osv. Är det sunt? Dessa kommentarer? Ingen människa jag känner på jorden prioriterar (jo kanske) men fördrar jobb före fritid, veckodagar före helgdagar, frånvaro framför närvaro och ändå är det just så vi lever den övervägande delen av våra liv. Där vi inte vill vara. Ironiskt, är det inte?

Det blir extra tydligt nu, på semestern - när man har förmånen, rent utav lyxen, att få spendera sin tid med familjen, vännerna, de man tycker om och bara göra sånt som man tycker om - hur sjukt det egentligen kan synas.
5 veckor om året lever vi livet som vi vill leva det, som man ska leva det, och resten av året längtar vi till dessa 5 veckor. Är det verkligen sunt?

Jo tack, jag vet. Hade vi inte jobbat, så hade vi inte fått pengar och kunnat köpa mat, och resa eller överhuvudtaget kunnat ta semester. Och hade vi inte haft tråkigt och ångest på jobb hade vi inte heller uppskattat semestern, tid med familjen, vännerna och de man tycker om på samma sätt... eller???

Den ekonomiska biten köper jag, men låt mig och min familj få bli ett frivilligt experiment. Låt oss få vara lediga under ett helt år, eller längre, med bidrag. Låt oss få spendera tid med varandra och bara göra sånt vi tycker om för att sedan se hur mycket vi saknar jobbet, de inrutade veckodagarna och söndagkvällens annalkande ångest.

Ack nej

Jag hade sånär gett upp hoppet på den svenska bilismen, när bilen jag låg bakom gav tecken för att svänga in till kanten. Sen svängde han vänster...

Jag - en robo

Jag tror att jag har kommit ut ur garderoben - bildligt, för att lämna plats för kläder - bokstavligt. I gårdagens gratistidning kunde man läsa om en undersökning - gjord av Luleå tekniska högskola i samarbete med pricerunner - om hur vi använder nätet när vi shoppar. I undersökningen formar sig 4 olika konsumenttyper: Robbis, Robo, Risbis och Risbo. Jag är en Robo - Research Online Buy Online. Stereotypen: Man, 35. Det är jag, och jag har funnit mig själv i den rollen. Hela världen är min butik och jag kan handla när jag vill (och hur mycket jag vill skulle jag gärna vilja skriva) utan att trängas i någon liten boutique. Den är så min bag. Ena dagen trillar där in en tröja från Kina och nästa dag ett par Dickes från US till emellanåt väldigt överkomliga priser.
"Men du kan ju inte prova kläderna, känna på tyget och kvalitén", säger... folk.
Nä, och det är väl kanske det som är nackdelen... eller?

Matrumsrenoveringen, 19 maj

Den tjocka armerade väggen var trots allt icke bärande och kunde därför fällas med gott mod. Tung, för all del, men med en stark, på alla sätt och vis, kvinna vid min sida gick allt som på räls.

Matrumsrenoveringen, 16 maj

Så.
Med badrummet klart har det så blivit dags att ta tag i den andra delen. Matrummet, d.v.s. det f.d. tvättrummet. Det ska nu utrymmas och göras om så att där, nån gång framöver, återigen blir beboligt och beätligt(?)

Vi har så smått börjat och börja se och ana vad det kan bli för gott utav detta. Det känns lovande, även om det är en lång bit kvar.

"Jag har lagen på min sida..."

var de sista ord hon sa när hon gick ut på övergångsstället.

Landet tvärtom

Hemma i stan där jag bor (och jag vågar drista mig till att det förmodligen ser ungefär likadant ut i resten av Sverige) har jag märkt att folk, av olika anledningar (för mig lika konstiga som ologiska) väljer aktivt att göra tvärtom vad vi alla en gång sen barnsben lärt oss. Vi går på cykelvägen och cyklar på övergångsstället. Vi promenera mitt i gatan och cyklar på vänstersidan. Vi struntar i bilbälte, rödljus, 30-sträckor och undviker om möjligt att använda blinkers vid svängarna. Ska det göras på ett sätt, gör man det på ett annat. Tvärtom.

Detta beror naturligtvis på någonting och detta någonting skulle kunna vara:

1. Någon slags tyst protest mot politikerna, rättsväsendet och ja hela etablissemanget - Vi är egna tänkande varelser. Ingen ska säga till mig att cykla där, gå här eller blinka sådär. 
2. Okunskap - Det som till viss del talar emot detta är att jag sett folk, mer el mindre medvetet, välja alternativt som på intet sätt förenklar eller förkortar sträckan från A till B, men det sänder ut en tydlig signal och borde således falla under punkt 1.
3. Resignation - Man kan helt enkelt inte bry sig mindre. Om man kör för fort, blir stoppad av polis som hotar med både böter, fängelsestraff och nackskott och inte ens blinkar så är det ett bra exempel på just detta.

Problemet med samtliga dessa tre anledningar är naturligtvis att det går ut också över mig vilket alltså gör det också till mitt problem. 

Varje dag uppstår där, bokstavligt talat, potentiella krockar där jag, er laglydige medborgare, har måst att anpassa mig efter den grupp av människor som inte delar mina trafik-etiska ideal.

Så vad lämnar det mig för alternativ? Att stå upp, och emot och ta smällarna, eller bryta mot både lag och princip, att anpassa mig och flyta med?

Badrummet 19 mars

Jamen sådär.
I måndags lät vi äntligen koppla in golvvärmen och i helgen dessförinnan flyttade vi och kopplade in vitvarorna (tvättmaskin och torktumlare) så nu skulle badrummet äntligen vara klart.
Och därmed har fas 2 inletts - nämligen köket, vilket alltså hela tiden har varit det egentliga syftet med denna rockad. Att vi fick ett splirrans nytt badrum på köpet var alltså en ren bonus.
Nu börjar det "riktiga" jobbet.

Två jeans och ett par stövlar

Igår var en händelserik dag utifrån ett klädperspektiv. Jag hämtade ett par lagade jeans, hämtade ett par lagade stövlar och hämtade ett annat nytt par jeans från Junkyard på posten.

Ställ den i stället istället

Vardagsmorgon utanför Knutpunkten i Helsingborg. Jag har anlänt med min cykel och försöker finna mig en plats i cykelställen. Är alla platser upptagna? Redan? Inte alls. Men blockerade. I Helsingborg har vi nämligen en inofficiella tävling som går ut på att  med sin cykel blockera så många cykelplatser som möjligt utan att för den sakens skull själv använda en egen plats. Vissa går bara halvhjärtat in för tävlingen och ställer sin cykel mellan två cykelställsplatser för att åtminstone obstruera de två intilliggande platserna.
Andra, däremot, tar tävlingen extremt seriöst och med ett rejält kejdelås låser man fast sin cyklar längs med cykelställningen och blockerar säkert en 5-6 platser på ett bräde. Extremt effektivt och extremt... frustrerande.
Och det känns som om det var dit jag ville komma.

Jag och min Ibanez

Eller ja... min Ibanez i alla fall.

Badrummet, 27-28 feb

Och nu var allt nästan klart. Det blir dusch ikväll... eller imorgon, och då blir det också bastu. Och en kall. Äntligen!

10 år senare...

För tio år sen var jag i Sestriere och åkte skidor. Alperna. Minibuss ner med nära vänner. Fantastiskt. Underbar skidåkning. Boende mitt i pisten, mitt i byn. Sen vart det stopp. Barnen började trilla in och skidåkningen var historia... tills nu.
Nu är vi hela familjen på Idre fjäll och en dröm har blivit verklighet. Barnen går i skidskola och lär sig skidåkningens grunderna tokfort och tillsammans susar vi nerför de gröna och blåa pisterna, och det kan bara inte bli bättre. Livet är gott. Mycket, mycket gott.
Nu blir det dusch och sen gemensam middag med de andra 50 :-)

Badrumsbygget - 15-16 februari

Väggarna kommer på plats, kakelbit för kakelbit. Ännu inga fogar men det kommer. Och det ser onekligen bra ut.

En man i vägen

Häromdagen cyklade jag ikapp en man som gick mitt på vägen. Hans anledning för att gå mitt i vägen var giltig då trottoaren var täckta av snö medan det mitt i vägen, där vi befann oss, fanns ett smal stråk av asfalt där vi båda fortfor.
För att göra mannen i fråga uppmärksam på vår förestående, om än så ofrivilliga,  tête-à-tête plingande jag följaktligen i ringklockan för att sända det, för mig, enkla och klara budskapet att: "Här kommer jag! vik hädan"

Eftersom varken en eller två plingar verkade ha någon effekt på min flanör plingte jag en tredje gång varför mannen saktar in något, tittar sig över axeln, och fortsätter sin promenad som om inget annat fanns.

Ett misstag

Tänkte jag skulle ta 0753 tåget istället för 0742. Varför? tänker vän av ordning. Därför! tänker vän av logik. Då kan jag med god marginal, bokstavligt talat, sitta och jobba hela resan ner till Lund. Jag kommer m.a.o. lite senare in på kontoret, men hinner börja jobba tidigare :-D.

Väl på plats, med uppackad dator och jacka av säger en högtalarröst att "om ni ska till Lund, jo det kan det vara en god idé att istället ta 0810 tåget eftersom ja... det går fortare... eller?" Ungefär så.

Stärkt av hennes, den visas, ord packade jag ihop mina pinaler och tog mig ut, upp, ner och in i det andra tåget. Det snabbare tåget, teoretiskt sätt. Nu ska vi inte glömma att det är "skånetrafikisk" vargavinter och oddsen för att överhuvudtaget kommer iväg är, ska vi säga, alltid lägre. Så också idag. Mitt val att byta ett rymligt, tämligen tomt mjölkatåg mot ett snabbtåg visade sig alltså snart vara ett misstag.

Så istället för att ta 0742 tåget och "dissa" 0753 tåget tog jag det 15 minuter försenade 0810 tåget.
Hur logiskt var nu det?

PS. För övrigt anser jag att mobiltäckningen mellan Hbg-Lund är under all kritik  DS.

Världens bästa affärsidé

Du går in i en butik.
Du plockar varor.
Du går till kassan och betalar sannolikt du för dina varor.

Och så långt är hela resonemanget fullt logiskt. Det skulle kunna ha slutat där. I en harmoni av tagande och givande. Men icke.

Det är nu världen bästa affärsidé kommer in, och dialogen följer som nedan:

- Vill du ha en påse?
- Ja, tack. Jag har ju handlat ett par varor av er, i er butik, och det skulle bli lite besvärligt att bära allt det här i famnen.
- Det blir 2 kronor
- Vänta lite nu, jag ser att er påse är fullkomligt belamrad med reklam för er butik
- Ja
- Och nu ska jag gå ut på stan med denna påsen
- Ja?
- Och göra reklam för er butik
- Jo
- Och för det ska jag betala er?
- Ja
...
- En påse tack

Badrumsbygget - 10 februari

Tre rader kakel på plats. Kall vägg, och hantverkaren vill avvakta, låta det självtorka utan tork. I morgon får rummet vila och på fredag blir det heldagsjobb.

Badrumsbygget

Okej, så min del av badrummet är klart sen en tid tillbaka. Rivandet. Så sakteliga börjar nu det nya badrummet växa fram. Långsamt (alltför långsamt menar min hustru) växer det fram. Elen dras om, reglar sätts upp och vägger skruvas fast. VVS:en kommer på plats och golvet jämnas till för flytspackling och golvvärme. Det sättes opp fuktspärrar och och det spacklas för en helt jämn vägg, eller som min hantverkare sa:
- Inget ska sticka ut när man kommer in i rummet

Och det känn rustikt. Hantverkaren noggrann. Nu ligger våra 60x30 kakel i lådor på govlet och ska börja sättas upp imorgon. I garaget ligger vårt nya golv. Och helt plötsligt, och där är vi överens jag och min hustru, så går allt så mycket snabbare och snart har vi nog vårt nya badrum på plats och kan duscha och basta igen. Som vi längtat. Golvvärmen har vi dock måst att vänta på i ytterligare 4 veckor.

Berör mig

Om jag är din baby - berör mig.
Jag behöver din beröring på sätt du kanske aldrig förstår.
Tvätta mig, byt blöjor och mata mig inte bara utan vagga mig, pussa mitt ansikte och stryk min kropp.
Din lugnande, ömma beröring ger trygghet och kärlek

Om jag är ditt barn - berör mig.
Även när jag är vrång och till och med förskjuter dig.
Ge inte upp, hitta vägar att fylla mina behov.
Din godnattkram hjälper mig till ljuva drömmar.
Din dagliga beröring berättar hur du verkligen känner.

Om jag är din tonåring - berör mig.
Tro inte att jag inte behöver känna att du bryr dig bara för att jag är nästan vuxen
Jag behöver dina kärleksfulla armar, jag behöver din ömma röst.
När det stormar i livet har barnet i mig fortfarande behov.

Om jag är din vän - berör mig.
Inget visar att tycker om mig som en varm kram.
En helande beröring när jag är nere betygar att jag är älskad.
Det försäkrar mig om att jag inte är ensam.
Din beröring kan vara den enda jag får

Om jag är din livspartner - berör mig.
Du kan tro att din passion är tillräcklig men endast dina armar håller rädslan borta.
Jag behöver din mjuka, tröstande beröring
för att minnas att jag är älskad för den jag är

Om jag är ditt vuxna barn - berör mig.
Även om jag har en egen familj att hålla om behöver jag fortfarande mammas eller pappas armar när jag är svag.
Som förälder själv är synvinkeln en annan, jag ser att uppskatta dig mer.

Om jag är din åldrande förälder - berör mig.
Så som jag berörde dig när du var mycket liten.
Håll min hand, sitt tätt intill mig, ge mig styrka och värm min trötta kropp med din närhet.
Fast min hud är skrynklig älskar den att bli smekt.
Var inte rädd. Berör mig!


Författare okänd. Översatt fr. engelska av lena Jelvéus

Jag ska köra på din hund

Missförstå mig inte.
Jag är inte på något sätt ute efter att avsiktligen jaga och köra på din hund. Tvärtom, jag gör mitt yttersta varje dag just för att undvika det. Jag gillar ju hundar. Men varje dag blir jag motarbetad. Varje dag på cykelvägen så släpper du lös din hund och varje dag måste jag tvärnita och gira för att undvika det oundvikliga.
Och jag kan inte skylla på hunden, som springer kors och tvärs över gång- och cykelbanan.
Hade jag själv varit hund hade jag säkerligen gjort precis samma sak. Hade jag istället, som av en kärleksfull och omtänksam tanke, haft koppel kring nacken hade jag snällt och kontrollerat gått intill min matte/husse. Och då hade jag aldrig behövt bli påkörd.

Så om när jag kör på din hund - idag, imorgon eller när det nu blir - Förlåt, det är inte meningen.

Carpe Diem

Humor, som jag gillar den :-)