Pappas Nostalgietripp, del I

Sitter på tåget mellan Helsingborg å Karlskrona för att sluta upp med pappa å bröderna. Pga nåt elakt virus(?) kom jag inte iväg så tidigt som först planerat, men nu är jag som sagt på väg.

Men det som nu väntar är alltså en nostalgiodysse' i pappas fotspår som börjar i Karlskrona å slutar med gudstjänst i Örebro. Däremellan stannar vi till i Vimmerby
- pappas födelseby.

Taco Town!!

Glädje

Sitter på båten på väg hem till Helsingborg igen. Har turat för att köpa lite glädje inför det som ser ut att kunna bli en ovanligt blöt Magnarpsvistelse, och då menar jag inte pga nyss inhandlade glädje utan pga det okynnesväder som vi förmodligen har vår egen skuld i genom den globala uppvärmningen. Tur vi har lite glädje nu i.a.f.

A little bit ironic.. don't you think?

Den globala uppvärmningen. Vad har den gett oss? Regntunga skyar, druknande mördarsniglar och sista-minuten resor som har allt utom sitt sista-minuten pris. Ironiskt, inte sant?
Juni har slagit rekord i antal mm regn. Varför? Den globala uppvärmningen gissar jag? Känner folk till den? Ja. Är folk bekymrade? Jo. Vet folk vad en beror på? Absolut. Så vad gör man? Jo, man sätter sig i sina bilar - gärna en och en - och tar bilen till affären, jobbet, dagis, kiosken, grannen.
Ironiskt, eller hur?
Folk vet vad som händer, varför det händer och hur man ska förebygga det, men saknar totalt ett holistiskt tänkande. Folk skiter i dig, din familj dina barn och det DU gör för att dra ditt lilla strå till stacken. Känns det då meningsfullt för dig att göra något alls? Nä. Tänker folk likadant? Jo
Ironiskt va?

Dramatic Chipmunk

Advice, like youth, probably just wasted on the young a.k.a. Wear Sunscreen

Ladies and gentlemen of the class of '97:

Wear sunscreen.

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists, whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience. I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth. Oh, never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they've faded. But trust me, in 20 years, you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked. You are not as fat as you imagine.

Don't worry about the future. Or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble gum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blindside you at 4 p.m. on some idle Tuesday.

Do one thing every day that scares you.

Sing.

Don't be reckless with other people's hearts. Don't put up with people who are reckless with yours.

Floss.

Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself.

Remember compliments you receive. Forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters. Throw away your old bank statements.

Stretch.

Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year-olds I know still don't.

Get plenty of calcium. Be kind to your knees. You'll miss them when they're gone.

Maybe you'll marry, maybe you won't. Maybe you'll have children, maybe you won't. Maybe you'll divorce at 40, maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don't congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance. So are everybody else's.

Enjoy your body. Use it every way you can. Don't be afraid of it or of what other people think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.

Dance, even if you have nowhere to do it but your living room.

Read the directions, even if you don't follow them.

Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly.

Get to know your parents. You never know when they'll be gone for good.

Be nice to your siblings. They're your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go, but with a precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, because the older you get, the more you need the people who knew you when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard. Live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel.

Accept certain inalienable truths: Prices will rise. Politicians will philander. You, too, will get old. And when you do, you'll fantasize that when you were young, prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders.

Respect your elders.

Don't expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund. Maybe you'll have a wealthy spouse. But you never know when either one might run out.

Don't mess too much with your hair or by the time you're 40 it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.

But trust me on the sunscreen...

Mary Schmich

_________________________________________________
Find out more on http://en.wikipedia.org/wiki/Wear_sunscreen

Sunday, bloody Sunday feat. George Bush

De e najs

Like no other Thursday in Helsingborg

OK
So it's not really that late, but much later than usual. Especially if you take into consideration that I'm the one who will be working next day. Rising and shining in approx. six hours from now. Right.
I have been doing some idealistic web work this evening since something else screwed up, but luckily we could solve it. I could.
I'm yawning. And typing. I ought to sleep, but I write. Why? For whom? For me I guess. And you of course. And then you're thinking: What is this? For whom? And you move on. And me too. Just gotta turn of the freaking radio. The psychedelic music-wannbe is killing me softly. I turn it off. And I go to bed. Finally

Veta, tycka, göra...

Veta, tycka, göra
Veta tycka, göra
Tre stödord, minnesord, nyckelord för dig som skribent att nå ut med din text, ditt innehåll till dina läsare.
Dina läsare måste veta vad texten handlar om. En kort och kärnfull mening räcker. Vad
Dina läsare måste få veta "what's to gain". Varför
Dina läsare vill du ska handla på ett visst sätt efteråt. Kontakta, gå, hämta, returnera, svara eller... bara aktivt ta emot din information.
Lyckas du med detta - förmedla ditt veta, tycka, göra - så lyckas du säkerligen förmedla ditt budskap.
Gå nu, och synda inte mer.

Det är inte nyttigt för en man att vara ensam...

... men ensam är jag.
Det är inte så att jag är alldeles övergiven, men alla 3barnen sover och min fru är på nån idrottsgala nere i Malmö.
Så det blir jag kvar. Så vad göra.
Hmm... kanske lite pepparsås, kall cola light med hinkvis av is, Matrix på TV. Sen lite snacks. Mer cola... light förstås. Och surroundsound.
Oj, jag måste gå.
Jag har övertalat mig själv... eller göra musik? Nä, det hinner jag inte.

Otäckt - min examensfilm

Ett litet rött paket...

När jag gick till lådan av brev idag låg där ett större kuvert och av grövre kaliber än vad som brukligt är. Jag visste vad jag några dagar tidigare beställt, och vad jag några dagar senare hade att se fram emot. Och visst var det så. En försändelse från Adlibris och lyckan var total. Trots mina höga förväntningar och stora längtan infriades min glädje och jag skrattade och log igenkännande om vartannant.
Pondus.
Pondus av Frode Øverli.
Underbart.
Otroligt kul.
Bäst just nu, Helt enkelt.
Detta var "Stora boken om Pondus".
Snart ska jag beställa "Pondus, del 3"
Jag älskar dessa livets delmål.

10-4

Pappaledig... igen

Idag är första dagen på resten av mitt 50-procentigt pappalediga liv, och så här långt har jag nog måst påstå att det gått hyfsat bra. Ja, t.o.m. bra. Lillflickan har varit lite sisådär visserligen och lite knäigare än vad som brukligt är, men som sagt... på det hela taget här det gått bra.
Just nu leker de större barnen walkie-talkie med "babywatchern", och fast jag sagt det 15 gånger till pojken envisas han med att prata i mottagardelen övertygad om att Nelly hör. Och som han skriker hör hon för all del, men kanske inte via den elektroniska devisen.

Inatt drömde jag om hur oduglig jag var. Att jag aldrig startar nåt och det jag inte startat har jag aldrig avslutat. Jag var en okunnig, odriftig och meningslös person. Mardröm? Jag hoppas det.

10-4