Detta beror naturligtvis på någonting och detta någonting skulle kunna vara:
- Någon slags tyst protest mot politikerna, rättsväsendet och ja hela etablissemanget - Vi är egna tänkande varelser. Ingen ska säga till mig att cykla där, gå här eller blinka sådär.
- Okunskap - Det som till viss del talar emot detta är att jag sett folk, mer el mindre medvetet, välja alternativt som på intet sätt förenklar eller förkortar sträckan från A till B, men det sänder ut en tydlig signal och borde således falla under punkt 1.
- Resignation - Man kan helt enkelt inte bry sig mindre. Om man kör för fort, blir stoppad av polis som hotar med både böter, fängelsestraff och nackskott och inte ens blinkar så är det ett bra exempel på just detta.
Problemet med samtliga dessa tre anledningar är naturligtvis att det går ut också över mig vilket alltså gör det också till mitt problem.
Varje dag uppstår där, bokstavligt talat, potentiella krockar där jag, er laglydige medborgare, har måst att anpassa mig efter den grupp av människor som inte delar mina trafik-etiska ideal.
Så vad lämnar det mig för alternativ? Att stå upp, och emot och ta smällarna, eller bryta mot både lag och princip, att anpassa mig och flyta med?