Inkonsekvent skyltande?

Lilla Bergaliden (http://goo.gl/maps/SdUU) i Helsingborg är avstängd. Någon har satt upp koner, grävt en djup grop och försvunnit (för att om några veckor dyka upp igen, fylla igen gropen, plocka upp konerna och spårlöst försvinna).

Men det är egentligen inte det som är mitt problem, utan det faktum att från det ena hållet (uppifrån, eller österifrån) är det ett "Förbud mot trafik med fordon"-märke (http://goo.gl/R8Lr), medan man från andra hållet (nerifrån) satt upp en "Förbud mot att parkera fordon"-skylt (http://goo.gl/Wcvg). Är det inte motsägelsefullt? Borde det åtminstone i lagens meningen inte vara ett "förbud mot infart med fordon"-märke? (http://goo.gl/EUxu) eller är det bara jag som är prudentlig?

Vatten på flaska. Seriöst?

Vatten på flaska, luft på flaska, Älgbajs på burk. Allvarligt talat. Ni betalar dyra pengar för... vatten? Med kolsyra? Kanske t.o.m smacksatt?
Ramlösa & Co måste skratta hela vägen till banken. Det måste verkligen vara jordens bästa affärsidé. Jag försöker hitta på något ännu dummare man kan buteljera. Jag försöker ironisera och komma på något helt uppåt väggare crazy som man skulle kunna lura på någon att köpa. Men det går inte. Vattnet tar priset.
Och det är inte bara korkat. Dessutom är det miljöfarligt. DN skriver:

Miljömedvetenheten må öka bland svenskarna, men gränsen verkar gå vid flaskvattnet. Trots larmen om att transporterna belastar miljön så såldes mer vatten än någonsin i juli.

Så kära flaskvattendrickare, hur tänker du egentligen???

Fel kö

Damen längre fram har plockat på sig ett paket nudlar som saknar prisinformation. Jag står in kön med tung ryggsäck, jackan över armen och korgen i den andra. Och ja, jag svettas. En annan expedit försvinner bort för en stund för att till slut återvända och berätta att nudlarna kostar 7,90. Sådär. Vi kan gå vidare. Pojken på tur vill köpa en Coca-cola och en piggelin. Summa: 22 SEK. Han har en tjuga. Han funderar och springer sen för att lämna tillbaka Colan. När han är tillbaka, och först då... FÖRST då, frågar kvinnan bakom pojken kassörskan hur mycket som fattades och börjar gräva i sin ficka efter småmynt. Hon måste skoja. Tanken är att alltså nu att hon ska lägga upp två enkronor och pojken ska ta ännu en sväng i butiken. Lyckligtvis har hon inte 2 kronor och pojken får nöja sig med ispinnen. Jag å andra sidan har förvisso plånboken packad med småmynt men tänker inte för en sekund ge bort några två kronor inte. Pojken betalar sin glass, kvinnan före mig betalar, och till slut får jag betala.
Jag är sist i kön. Alla som stod bakom har gått förbi och betalat i den andra kassan.

Varför köpa en Looftlighter för 499

... när man kan köpa en varmluftspistol för 179?

3 in 1

Jag såg precis en mopedist utan hjälm på cykelvägen med hund... utan koppel.

TGIF...

..., Äntligen fredag, äntligen helg, veckan består bara av måndagar och fredagar osv. Är det sunt? Dessa kommentarer? Ingen människa jag känner på jorden prioriterar (jo kanske) men fördrar jobb före fritid, veckodagar före helgdagar, frånvaro framför närvaro och ändå är det just så vi lever den övervägande delen av våra liv. Där vi inte vill vara. Ironiskt, är det inte?

Det blir extra tydligt nu, på semestern - när man har förmånen, rent utav lyxen, att få spendera sin tid med familjen, vännerna, de man tycker om och bara göra sånt som man tycker om - hur sjukt det egentligen kan synas.
5 veckor om året lever vi livet som vi vill leva det, som man ska leva det, och resten av året längtar vi till dessa 5 veckor. Är det verkligen sunt?

Jo tack, jag vet. Hade vi inte jobbat, så hade vi inte fått pengar och kunnat köpa mat, och resa eller överhuvudtaget kunnat ta semester. Och hade vi inte haft tråkigt och ångest på jobb hade vi inte heller uppskattat semestern, tid med familjen, vännerna och de man tycker om på samma sätt... eller???

Den ekonomiska biten köper jag, men låt mig och min familj få bli ett frivilligt experiment. Låt oss få vara lediga under ett helt år, eller längre, med bidrag. Låt oss få spendera tid med varandra och bara göra sånt vi tycker om för att sedan se hur mycket vi saknar jobbet, de inrutade veckodagarna och söndagkvällens annalkande ångest.