Fel kö

Damen längre fram har plockat på sig ett paket nudlar som saknar prisinformation. Jag står in kön med tung ryggsäck, jackan över armen och korgen i den andra. Och ja, jag svettas. En annan expedit försvinner bort för en stund för att till slut återvända och berätta att nudlarna kostar 7,90. Sådär. Vi kan gå vidare. Pojken på tur vill köpa en Coca-cola och en piggelin. Summa: 22 SEK. Han har en tjuga. Han funderar och springer sen för att lämna tillbaka Colan. När han är tillbaka, och först då... FÖRST då, frågar kvinnan bakom pojken kassörskan hur mycket som fattades och börjar gräva i sin ficka efter småmynt. Hon måste skoja. Tanken är att alltså nu att hon ska lägga upp två enkronor och pojken ska ta ännu en sväng i butiken. Lyckligtvis har hon inte 2 kronor och pojken får nöja sig med ispinnen. Jag å andra sidan har förvisso plånboken packad med småmynt men tänker inte för en sekund ge bort några två kronor inte. Pojken betalar sin glass, kvinnan före mig betalar, och till slut får jag betala.
Jag är sist i kön. Alla som stod bakom har gått förbi och betalat i den andra kassan.