TGIF...

..., Äntligen fredag, äntligen helg, veckan består bara av måndagar och fredagar osv. Är det sunt? Dessa kommentarer? Ingen människa jag känner på jorden prioriterar (jo kanske) men fördrar jobb före fritid, veckodagar före helgdagar, frånvaro framför närvaro och ändå är det just så vi lever den övervägande delen av våra liv. Där vi inte vill vara. Ironiskt, är det inte?

Det blir extra tydligt nu, på semestern - när man har förmånen, rent utav lyxen, att få spendera sin tid med familjen, vännerna, de man tycker om och bara göra sånt som man tycker om - hur sjukt det egentligen kan synas.
5 veckor om året lever vi livet som vi vill leva det, som man ska leva det, och resten av året längtar vi till dessa 5 veckor. Är det verkligen sunt?

Jo tack, jag vet. Hade vi inte jobbat, så hade vi inte fått pengar och kunnat köpa mat, och resa eller överhuvudtaget kunnat ta semester. Och hade vi inte haft tråkigt och ångest på jobb hade vi inte heller uppskattat semestern, tid med familjen, vännerna och de man tycker om på samma sätt... eller???

Den ekonomiska biten köper jag, men låt mig och min familj få bli ett frivilligt experiment. Låt oss få vara lediga under ett helt år, eller längre, med bidrag. Låt oss få spendera tid med varandra och bara göra sånt vi tycker om för att sedan se hur mycket vi saknar jobbet, de inrutade veckodagarna och söndagkvällens annalkande ångest.