Våren är här, och kraven är här. Träd och buskar ska planteras och klipppas, gräsmattan ska gödas och klippas och lagas och mossrivas. Huset ska tvättas, skrapas, slipas, målas och målas igen. Fönster ska putsas. Rabatterna ska rensas, och lukas. Det ska planteras och odlas och vattnas. Veden ska kapas, klyvas, staplas. Det ska tvättas och hängas ut och upp och tas ner och hämtas in. Det ska marineras och grillas. Studsmattor ska monteras och lagas och kompletteras.
Och det blir ljusare och ljusare. Och det blir ännu mer tid över för ångest. Man hinner gräva upp och gräva ner. Vinterdäck av, sommardäck på, ut och springa, hem å duscha. Betala räkningar, deklarera. Årsmöten, styrelsemöte, hem- och skolamöten.
Klippa gräsmattan igen, och igen, och igen
Linda är på tåget bort ifrån mig
Så var man här. I Lausanne. Till slut. Fattas väl bara. Har jobbat på avdelning i snart tre år borde väl förära också Lausanne ett besök, och istället för att tre personer flyger till Sverige blir det ju onekligen billigare om en person, jag, flyger hit. Och här är jag nu. Uppkopplad på Hotel Mövenpick, med ett fönster mot och ut över Genèvesjön. Flott så det förslår. Men nu är timmen sen, solen är nere och gardinen fördragen. Jag får titta mer imorgon bitti, innan jag checkar ut.
Helgen den 18-19 hade vi i god tid planerat, grannarna och vi, att klippa ner bokhäcken som skiljer oss åt. Och idag bar det av. ½-1 meter häck kapades och det gick faktiskt fortare än vi trodde. Men jag lär få träningsvärk i min armar ty det var tungt att hänga med en häcksax från Biltema över en 2 meter bred häck. Lyckligtvis dök min fru upp efter en stund med en ny fjäderlätt grensax från Fiskars och med den infann sig ny kraft och inspiration.
