Häromdagen cyklade jag ikapp en man som gick mitt på vägen. Hans anledning för att gå mitt i vägen var giltig då trottoaren var täckta av snö medan det mitt i vägen, där vi befann oss, fanns ett smal stråk av asfalt där vi båda fortfor.
För att göra mannen i fråga uppmärksam på vår förestående, om än så ofrivilliga, tête-à-tête plingande jag följaktligen i ringklockan för att sända det, för mig, enkla och klara budskapet att: "Här kommer jag! vik hädan"
Eftersom varken en eller två plingar verkade ha någon effekt på min flanör plingte jag en tredje gång varför mannen saktar in något, tittar sig över axeln, och fortsätter sin promenad som om inget annat fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar