Ok. Jag befinner mig i gamla stan i Hochheim, ensam. Jag har precis funnit mig en pittoresk italiensk liten restaurang, och jag märker att jag får anstränga mig till det yttersta för att överhuvudtaget få någon tyska ur mig. Pappa tysklärare skulle gråta om han hade hört mig. Men beställningen är gjord. Ölen står på plats och maten, förhoppningsvis, på väg in. Jag stoppar en oliv i munnen och passar på att skriva i min blogg.
Och det är ju det viktiga eller hur..., att man får sin öl!
SvaraRadera